Välkommen in i vårt paradis
  När vi 1997 flyttade in i vårt kära Villa Sindoro så växte en rosbuske i "Södra rabatten". Det är den enda ros som minner om tidigare ägare. Numera vet jag att det är en ´Minette´, vilket vi inte visste då.  Själva hade vi aldrig sysslat med rosor i någon större omfattning i vår tidigare trädgård, så rosor kunde vi inte någonting om. Att det ändå blev rosor, som med tiden skulle dominera våra liv helt och hållet, var en slump. Första hösten, när utförsäljningarna började i plantskolorna, så bestämde vi oss för att plantera vår första häck i det nedersta "trappstegets" överkant i gräsmatteterasserna. När vi kom till vår lokala planskola visste vi inte vad vi skulle köpa , utan frågade ägaren om råd. "Jag har några ´The Fairy´ som ni kan få till ett bra pris" svarade han. Så blev det, och vi kom hem med ~25 meter ´The Fairy´ och ´Pink the Fairy´.  Men det kunde lika gärna ha blivit måbär, om det var det han rekommenderat.

I februari 1998 var jag ett par veckor på Nya Zeeland för att studera deras skolsystem. Där var högsommar och parker och trädgårdar var i sitt vackraste flor. I Auckland, där jag bodde, finns ett otroligt vackert rosarium. När jag kom in där, så kändes det som "när man blir frälst". Det var det vackraste jag hade sett. Rosorna var stora, välskötta och doftade så underbart. Här började mina drömmar om en rosengård ta form.  (Kanske den lilla Fairyhäcken bidrog)

 

Här står jag med några av kvinnorna i familjen i april 1998 och berättar om mina drömmar om en Rosengård. Den bruna strimman i högerkanten är Fairyhäcken, planterad hösten 1997.

  Ja, då går vi in och ser hur allt började

Vi går in genom Rosentunneln.

Maken börjar fräsa bort slänten till det nedre trappsteget.

De första små Fairyrosorna är planterade.

Första året blev det gränserna till Rosengården som färdigställdes. Området är ~400 m²

Även om vi inte hade något som ramade in satte vi ändå upp entréer. Här den första rosenbågen med nyplanterad ´Flammentantz´.

Här målar jag den första rosentunneln - armeringsjärn och metallstolpar.

Så var vi på trädgårdsresa till Nynäshamn och fick idéer om att sätta upp ett plank på norra delen för att få bättre klimat för rosorna.

För att planket inte ska bli för stort vindfång och tråkigt gör vi det till en husvägg

Vi skaffade fönster hos Byggreturen i Örebro och storleken på fönstren fick bestämma hur väggarna i planket skulle se ut.

Hoppsan, nu blev det visst ett staket i väster också.

Följande år satte vi upp det sista på "Staketrakan". Plank runt om hade nog blivit för tungt och mörkt.

Här hjälper yngste sonen till med målning.

Samma år sattes också "Diagonalen" upp. Det är gärdesgårdsstörar som sätts i kryss.

Nu kommer också "Södra Planket" på plats. Man kan ana hur Rosengården ska se ut.

Rosengården sedd från vår balkong. Nu är hela Södra Planket klart, med diagonalen, fönstren och en liten redskapsbod.

De avslutande detaljerna. Södra planket blir falurött.
 

Paradiset

När vi planerade Rosengården, såg jag för mig Rosengångar som vindlade fram. Jag såg rosenbuskage med stora perenner inblandat. Där växte också doftande liljor och rabatterna var vackert färgstämda i rosa, vitt och vinrött. Men i verkligheten blev det inte riktigt så. En gång när jag stod på balkongen och tittade ner SÅG jag för första gången hur det såg ut - fyrkantigt, häckar som ramar i på alla sidor, en stor rundel i mitten och några små symmetriskt lagda runt om. Var det här verkligen vi?

Så kom jag att lyssna på ett föredrag av Lars Krantz. Han berättade vad ordet PARADIS betyder, nämligen omgärdad trädgård. Det kändes ju ganska bra, för det är ju så vår Rosengård är, omgärdad. Sen berättade han att alla persiska mattor föreställer paradiset! Då äntligen landade vår Rosengård gott i hjärtat. Precis så är det ju. Jag till och med känner igen mönstret från vår matta i matsalen. Bårder runt om , en stor medaljong i mitten med symmetriskt matchande små medaljonger runt. Vårt paradis!

 
 

Rosenrotundan

När Rosengården var färdigbyggd så var det dags att börja förändra. Vi hade en "rosenberså" från början som vi hade gjort av metallstolpar och metallbågar. Men allteftersom vi började intressera oss mer och mer för rosor så blev det utflykter till rosarier och rosenträdgårdar. Efter ett besök i rosariet i Järna, så kände vi att metallstolpar vi hade i entréerna och i bersån var helt fel. De revs och vi satte igång att göra "Rosenrotundan" med hjälp av gärdesgårdsstörar. Det är en ljuvlig plats. När vi sitter där så är vi helt omslutna av rosor. Mmmmmmm. 

Stora Rosengången

I januari 2004 bestämde vi oss för att utvidga Rosengården med en Rosengång. Januari var mild så det gick lätt att få ner gärdesgårdsstörar. Rosengången går parallellt med "Staketrakan".  Eftersom jag samlar på gallicor, så behövde jag få en samordning på dom, dels alla som satt i rosengården och så ett antal som jag hade beställt. I februari kom vintern, men då var störarna redan på plats. Snön försvann inte förrän en bra bit in i april, men då började grävningen för alla gallicor som skulle samsas i Rosengången. På de flesta stolparna finns återblommande rosor och clematis. Den andra av de nedersta bilderna är från sommaren 2004. Då räckte gallicorna bara till den västra häcken och längs staketrakan hade vi dahlior. På den högra bilden är det ´Constance Spry´ som är i blom. Det är en av de vackraste klätterrosor jag känner till.

 

 

 
 
Ja, så håller det på hela tiden. Det sker hela tiden förändringar. Rosor dör, nya kommer till. Vi lär oss mer om rosor och måste förändra betingelserna. Vi tröttnar och behöver förnyelse. Rosors värld är inte alltför olik människans!